Jag var ungefär fjorton år när jag träffade mannen med hatten för första gången.
Fast då var han inte mannen med hatten utan killen med pottfrisyren.
Han har samma charm än idag och samma underbara leende.
Lustigt de där.. att saker är så olika men ändå så lika efter hela sex år.

I mörkret så ser jag en svag gestalt utav en muskulös man som drar upp en gitarr och börja spela.
Jag lyssnar spänt och när han öppnar sina läppar och brister ut i sång så känner jag hur min kropp smälter.
första, andra, tredje..  såld till den generade tjejen på sängkanten!
♥